Det är alltid en dans på rosor

Vad ovanligt att jag inte har bloggat på ett tag, eller hur var det nu då?
Tror att ni är rätt så vana vid det här laget.
 
Men igår hade jag ingen tid till datorn alls, 
Hampus trotsade till max & jag måste erkänna att jag också hade lust att lägga mig ner & skrika på golvet bredvid honom ett tag, fast det gjorde jag ju inte, men det hade varit en syn vill jag lova.
 
Det är konstigt vilken berg-och-dalbana känslorna får åka när man har barn,
ena stunden vill man slita av sig allt hår & skrika rakt ut i frustration för att sedan någon minut senare känna sig som världens lyckligaste & nästan som att man är påväg att spricka av all kärlek.
 
 
(Här skulle det egentligen vara en bild, men det vill inte fungera att ladda upp bilder så det fick bli text istället;))


Nu har inte jag några barn men det känns som om det är så det är meningen att det ska vara :) Barn ska göra dig galen, få dig att inte veta vad du ska ta dig till för att i nästa sekund göra någonting som får hjärtat att smälta. Och oavsett hur jobbigt det ibland kan vara är det någonting man kan räkna med, du behöver till exempel aldrig undra om Hampus elr Emil älskar dig. För dem är det en självklarhet. Dem underbara stunderna och det faktum att du aldrig behöver göra någonting för att förtjäna deras kärlek tror jag, gör allting värt det :) Men det är bara min, ideala bild av det hela haha :) Kram

2012-09-03 // 19:42:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback